Texas Burger

Ett snabbt inlägg från en snabb lunch. Det går ju aldeles utmärkt att skriva från mobilen!

Hamburgare kan man få på alla Stockholms restauranger och det brukar för det mesta vara en ganska slät skapelse. Priset har ofta inte någon relation till kvalitet. Men, jag måste faktiskt ge Texas Burger en eloge. Deras hamburgare kostar inte mer än Burger King och håller förvånansvärt god kvalitét. Färskt grillad med pommes av avsevärt bättre sort än hos hamburgerkedjorna kan man faktiskt njuta av maten! Jag tog en bacon/cheese och den slank ner fort, med lite senap och Texas Longhorns egna barbequesås. Helt ok kött, lagom hårt grillat. Brödet är såklart massproducerat men känns ändå bra. Mätt, men inte däst kan man utan dåligt samvete se fram emot spännande ölprovning på Akkurat lite senare.

Akkurat har garanterat bättre burgare, men! och det är de som är poängen, Texas Burger är inte ett jämförbart alternativ utan kvalar in i en egen klass: prismässigt i nivå med snabbmatskedjorna men kvalitetsmässigt mycket bättre. Prova! Men gå för guds skull till AG:s eller något av stans köttpalats om ni vill ha kvalitét i toppklass.

Saluhallen Briggen, mitt första nedslag

Välkomna!

Jag startar nu en odyssé bland de saluhallar och andra mattempel i Sverige som utgör den publika fonden för svensk gastronomisk kultur. Stort som litet, obskyrt som enkelt, ingenting är förbjudet. Framförallt vill jag lyfta fram alla de fantastiska handlare som med själ och hjärta hanterar det vi tar hem till kök och bord. Självklart mynnar detta ur ett genuint intresse för mat och matglada människor och jag kan därför lova att det mellan varven kommer inlägg om såväl matlagning som intressanta producenter och restauranger. Vin, öl och sprit hör till mat på ett närmast självklart sätt så jag är rädd för att även det kommer ingå i repertoaren. 

Med min för ändamålet något trångsynta grundinställning att det bara finns en riktig saluhall i Sverige och att Restaurang Kåges Hörna utgör centrumpunkten för svensk saluhallskultur var det redan på förhand givet att min matresa skall utgå från Kungsportsplatsen i Göteborg. Så, det är med spänd förväntan jag sätter mig på flyget till Landvetter. Alltid denna undran, hur ska staden gestalta sig den här gången, hur ska jag ta den till mig? Stora frågor för en göteborgare i exil med bitterljuv kärlek till västkusten. Nu har jag dessutom ett uppdrag att utföra, att besöka stadens saluhall och försöka återge mina intryck i skrift. 

Väl på plats i ett vårvackert Göteborg tog dock känslorna överhanden och i ett märkligt infall av nostalgi hamnade jag förvånande nog på Saluhallen Briggen, förvisso i Göteborg, men lågt ifrån centrum. Inklämd mellan Tredje och Fjärde Långatan, ett stenkast från Järntorget, ligger denna underbara lilla saluhall och bara väntar på att få sitt erkännande. Tvärt emot vad man kan tro så är själva saluhallen inte äldre än 20 år. Byggnaden uppfördes som brandstation år 1891 och har fungerat som sådan ända fram till år 1985. Efter diverse restaureringsarbeten öppnade så Saluhallen Briggen portarna år 1991.

Saluhallen Briggen, Göteborg

Jag var själv en flitig lunchgäst här bara ett par år efter det att saluhallen öppnade men hade då ingen aning om att den var så gott som ny. Det var då som nu mestadels restauranger som huserade i lokalen och som jag minns det var det ingen gastronomisk höjdare att äta där. Då fanns det mestadels lunchrestauranger med förkärlek för snabbmat så som majs och köttfärsfyllda pitabröd. Södra Linnéstaden, med långgatorna och dess variation av mer eller mindre ljusskygga butiksverksamheter gjorde i och för sig att jag inte hade särskillt högt ställda förväntningar på en saluhall i skymundan. Men, själva lokalen är och har alltid varit en fantastisk miljö. Högt i tak och med ett fantastiskt ljusinsläpp från de bevarade portarna till brandstationen gör Briggen till en annorlunda saluhall. Att det dessutom finns väl tilltagna uteserveringar gör hallen till en fantastisk plats för lunch på sommarhalvåret. På senare år har området genomgått ett rejält uppsving med flera roliga restauranger och pubar  (La Village, The Rover, Notting Hill) och är nu ett fantastiskt kvarter för mat och umgänge. 

Även denna gång är jag ute efter en lunch och är snarare nostalgiskt nyfiken än hungrig med högt ställda förväntningar, detta är ju ändå knappt en "riktig" saluhall. En snabb genomgång av hallen ger ett fräscht och ljust intryck. Ett djupt andetag precis efter jag klivit in ger en doft av lagad mat snarare än råvaror vilket ju är lite trist. Inget damm och flagnande färg här inte, jag kan inte förstå att jag i min ungdom trodde att lokalen var gammal och anrik. Känslan är snarast modern, lite som saluhallen på Södermalm, men då bara sett till kakel och diskar. Hallen är fortfarande fylld av restauranger: thai, husman, fisk och sallad, men det finns även en ostaffär och en chark. En väldigt vänlig dam, Margareta, som företräder Briggens Ost förklarar på bruten tyska att hon väntar en laddning ost från västgötaslätten, från Magra närmare bestämt, om jag har tid att vänta. Det har jag ju så klart inte, men får ändå ett ömmande leende när jag gissar rätt på att osten hon väntar på kommer från Skattegården. Jag påpekar att man även säljer deras ost på Gårdarnas Butik på Södermalm vilket åtminstone jag ser som en kvalitetsgaranti, men jag är inte helt säker på att Margareta var lika imponerad. Briggens Ost har hängt med sen starten 1991 och titulerar sig Göteborgs bästa ostaffär. Tja, det kan mycket väl vara sant, men jag låter det vara osagt tills vidare. 

Briggens Ost

Charkbutiken med det föga oväntade namnet Briggens Chark ser ut att ha ett varierat men kvantitetsmässigt begränsat utbud. Jag ser härliga lammracks, lite vilt och fin oxe, men när jag lite fräckt frågar om de har hästkött får jag onda ögat och retirerar ganska snart. Trots bristande attityd hos de tydligt inte så sydamerikanska charkuteristerna, kan jag garantera att deras kött håller god kvalitét då min brasilianska svåger handlar sin mat där när han är gräsänkling.

Efter lite kikande och doftande börjar jag bli hungrig och fastnar framför en restaurang med husmanskost, Deli 123. Här kan man beställa lite av varje ur ett internationellt kök och tydligen även boka kvällssittningar. Jag dras mot en glasmonter med stora bläckfat fyllda av mat som ser lovande ut. Korvar badandes i tomatsås, kan det vara salsiccia? Intrycket från mina lunchkumpaner är dock något mindre lovande då de båda är vegetariskt lagda, så vi vandrar vidare. Två salladsbarer som serverar enklare luncher ignoreras av mig, säkert gott, men inget som lockar. Thairestaurangen däremot ser riktigt lovande ut och är dessutom snyggt inredd. Men, ska man äta i en saluhall i Göteborg finns det bara en maträtt som garanterat går att jämföra med..stekt strömming! Jag ska inte ens gå in på var man kan få denna underbara rätt fantastiskt presenterad, till ett ofattbart billigt pris. 

Restaurang Havet, en fiskrestaurang placerad mitt i Briggens saluhall. De har en enkel lunchmeny: laxwallenbergare, några pajer och såklart nystekt strömming. Vi beställer tre stycken. Personalen är riktigt trevlig och göteborgskt glad. Mitt intryck av dem kan möjligtvis ha lite att göra med deras vurm för skirat smör som de propsade på att vi skulle ösa rikligt på strömmingen. Man kan såklart sitta ute, men vi väljer ändå att prova restaurangens innedel. Enkla träbord med en liten duk placerade invid restaurangens glasdiskar ger ett härligt och lite lyxigt matintryck. Här kan man sitta och se på både råvaror och kock. 

Restaurang Havet

In kommer två rejält tilltagna strömmingfiléer lagda på en bädd av riktigt potatismos med en fräsch sallad vid sidan om. Citron och lingon som extra krydda. Fisken är verkligen nystekt och fantastiskt god, även utan skirat smör. Potatismoset är som tur är ganska rent och fritt från både grädde och smör vilket behövs som en kontrast till det gula och flytande guldet som hällts över fisken. Vi äter alla tre i godan ro och maten räcker länge, stora portioner! Priset, 79 kronor för en lunch är, med tanke på kvaliteten på maten och atmosfären i hallen, riktigt lågt. Här skall man dock komma ihåg att Hovmästarströmming på Kåges Hörna i den "riktiga" saluhallen i Göteborg endast kostar 55 kronor. Allt som allt blir vi tillslut väldigt mätta och nöjda. En rejält tilltagen lunch som krävde ett par timmars promenad för att släppa taget. 

Det var verkligen en positiv överraskning att återse Saluhallen Briggen. Kvalitet hos handlare och restauranger är i topp och är verkligen värt ett besök. Tyvärr lär de flesta komma hit för att äta lunch snarare än att handla, då utbudet av råvaror är begränsat. En riktig fiskaffär hade nog lyft hallen ytterligare och gjort Briggen till ett konkurrerande alternativ till den större saluhallen, åtminstone för de boende i Linnéstaden. 

Premiär

Hej världen,

på den här bloggen kommer jag att återge obskyra matupplevelser och intryck från handlare, restauranger och hem!

Säkert kommer det en hel del annat också.

Med vänlig hälsning

Oskar Kirkbakk