Liten Antipasti

...eller kanske snarare Tapas?! I alla fall finhackade jag en röd chili och ett par charlottenlökar, brynde dem i i olivolja i en panna. Sen passerade jag 400 gram skogschampioner och hällde i pannan tillsamman med en matsked ankfett och lät det hela puttra i 10 minuter. Under tiden rostade jag fyra brödskivor som jag hällt på lite olivolja i ugnen. När svamppastan var klar lade jag en stor klick på varje brödbit och toppade det hela med ett par tomatinlagda anjovisar. En persiljekvist fick visst också plats. Salt, peppar, servera. Gott!

Oanad blindprovning av mästerliga bryggder

Idag fick jag uppleva den fulla vidden av en riktigt välgjord blindprovning. Egentligen kanske man inte kan klassificera det som en sådan per se, då jag såg både flaska och etikett och således visste precis vad jag drack. Snarast är det nog jag som varit blind och på grund av min egen (ovetande) okunskap inte kunnat föreställa mig det som tydligen fanns tillgängligt.

Vi pratar dryck av den mer seriösa skolan. Om detta kommer jag återkomma mer ingående. Innan det så vill jag lufta en del mer generella frågeställningar om vad som påverkar oss när vi bedömmer exempelvis en dryck.

1) förhållandet mellan pris, prisvärdhet och kvalitet.

2) förväntningar på kända varumärken eller produkter.

3) den "nakna sanningen" i blinda provningar. Är produkten allt just där och just då? Eller ger runtomkringkunskap ett rättmätigt mervärde som bör tillkomma för den fullständiga bedömningen?

Jag måste fundera lite mer innan jag börjar resonera men kan redan nu klargöra att den generella frågan är värt ett eget inlägg och själva provningen och produkterna ett annat. Så, jag återkommer när jag är slutförvirrad.

Kajsa Warg - för de matmässigt färgblinda

På väg hem från Hötorget slank jag in och tinade upp mig hos Kajsa Warg, ni vet den där matbutiken på St:Eriksplan som har samma varor som Hemköp men lägger lite mer tid på upplägg och atmosfär. Klassisk musik i högtalarna och små söta burkar i höga hyllor. Jag har aldrig förstått poängen med butiken men inte heller brytt mig särskilt. Det är ju fantastiskt att de finns och skapar matglädje hos stadens management konsulter och reklamare. Idag kunde jag dock inte låta bli att se rött. Färska räkor är i säsong och finns till billigt pris i hela landet. Jag köpte själv för 200 kronor kilot i Östersund till nyår. På Hötorget gick de idag för under 200 kronor kilot (från Smögen). 

Melanders fisk Hötorgshallen

Därför blev jag både förvånad och lite ledsen när jag såg Kajsa Wargs portionsförpackade och onödigt dyra räkor (285 kronor kilot). Det är inte bara sorgligt och matkulturell misshandel att sälja skaldjur på det sättet. Det är rent löjligt och märkligt, särskilt om man som Kajsa Warg, vill vara lite mer än en vanlig matbutik. Att sälja på folk sådana produkter visar bara att man skrattar åt sina kunder, som inte vet bättre. Dåligt!

Kajsa Warg St:Eriksplan

Dagens kap!

Tillbaka i stan efter julhelgerna tog jag en tur till Hötorgshallen för att acklimatisera mig lite. Jag kom fram strax innan stängning och gick ner till La Gazelle för att plocka hem ett kilo lammfärs. Oturligt nog var färsen slut men de fantastiska charkuteristerna kunde tydligen inte bara säga tyvärr utan tog fram en av lammstekarna och benade helt enkelt ur den och malde ner köttet. Det blev lite mer än jag tänkt, men vem bryr sig, jag fick färsk färs på kvalitétskött. Då jag betalat föll ögonen på benresterna från steken. Det var en hel del kött kvar och jag tänkte på den fond jag gjorde förra veckan och kunde inte låta bli att fråga vad de ville ha även för benen. 25 kronor blev svaret och jag kunde inte låta bli att jubla inombords, självklart köpte jag dem. Därmed var jag ägare till 1,2 kg färsk lammfärs och lika mycket märgfyllda och dessutom avsågade ben, till halva priset mot vad jag skulle ha fått ge för köttet i obearbetat skick. BRA service från La Gazelle och givetvis en god affär även för dem!

Färsen blev till paj och benen står i skrivande stund och puttrar i gjutjärn!

Maskrosvin från Frösön

Idag fick jag kliva in i en av de allra innersta cirklarna i en nittiotre!årings liv. Under ett stillsamt firade av en ansenlig födelsedagsålder plockades en flaska egenhändigt tillverkat maskrosvin fram. Vintage 2010, med maskrosblommor från Frösö strand, som efter ett par veckors lågintensiv jäsning (med tillskott av socker, malda russin och citronsaft) fått klarna och därefter hällts upp på väl tillsluten flaska var sannerligen en intressant upplevelse, för att inte tala om hedervärd!

Flaskan, som stått upprätt i ett mörkt skåp, hade en hel del fällning i den nedre tredjedelen. Vi hällde försiktigt upp och fick i glaset en klar, gul och ren vätska. Doften drog märkligt nog åt muskot med lite russin, dock inte tillstymmelse av jäst. I munnen märktes direkt en svag men ändå distinkt kolsyra. Den inledande smaken var metallisk, lite åt järnhållet och något syrlig. Sen utvecklades en tydlig smak av "druva", jag antar att det var russinen. Sen kom maskros, sötma och faktiskt lite rök! På grund av rådande omständigheter kunde vi inte låta vinet lufta någon längre tid, men det hade varit spännande att se om det ändrat karaktär. 

Jag måste säga att det var riktigt gott att dricka, lite som en söt riesling från något av de mer profitorienterade vinhusen vid Rhen, men med ett unikt smakregister. Självklart gör "vinmakaren" och "terroiren" sitt till smakupplevelsen och jag vet inte hur jag skulle reagerat om det serverats blint, men så är det ju med allt vin ;) 

Jag tror definitivt att man skulle kunna göra ett mousserande vin av detta och det vore kul att prova. I sommar kanske?

Soppa på ben

För ett par dagar sedan fick jag en fantastisk lammstek i famnen. Då jag ville späcka och knyta ihop köttet tog jag ur benen. Dessa var både stora och fyllda av inbjudande märg så jag kunde inte kasta dem utan kokade en fin buljong på dem istället. Efter en tur genom silen var den färdiga fonden ett under av fadd kofta, perfekt att frysa in och ha i lämplig soppa vid senare tillfälle.

I går kom norskättade släktingar med rötterna i Trönderlag på besök och vad kan då vara bättre att servera än en kålsoppa? "Sådd" kallar min mor rätten och jag har själv ätit den ett antal gånger hos släktingar i Norge. Lammfonden åkte med andra ord fram och kokades upp, sen slängde jag i potatis, morot, palsternacka, vitlök och ett halvt vitkålshuvud. Jag tillsatte även en halv liter vatten och lite grönsaksbuljong för att mildra smaken av kofta. Grytan fick sjuda i en halvtimma på låg värme innan den var klar. Resultatet blev en underbar kålsoppa med smak av lamm. Garnerad med persilja blev det en härlig vinterrätt. Givetvis kan man laga den från grunden med lammkött i, men jag tyckte att det blev en "renare" och mer överskådlig rätt utan köttstycken i, men med en distinkt smak av djuret.