SALUHALLEN: Bagaren som sålde kött

Sommar, sommar, sommar!

Efter en svindlande tur genom franska Pyrenéerna inser jag att just förlorat initiativet. Slutmålet, Mont Louis, ligger bortanför min horisont (bokstavligen) och därmed kommer jag inte åt att handla kött hos den där slaktaren jag ville besöka. Och jag som hade köpt så fina grönsaker. Något stukad retirerar jag till Villfranche-de-Conflent, en liten by skapad ur resterna av en gammal tempelriddarborg, utan förhoppning på en bra middag. Ett plötsligt ösregn lägger ytterligare sordin på stämningen och jag riktigt känner hur moralen sköljs ur kropparna på mina medresenärer. I ett förtvivlat försök att rädda kvällen plockar jag fram cykeln och tar mig längs en slingrande väg ner till centrum av byn och letar efter en affär som i alla fall har något som kan liknas vid protein. Ganska snart inser jag dock att det nog inte finns någon handlare men precis när jag vänder hemåt ser jag att det lokala boulangeriet har öppet. Nåja, kanske kan jag i alla fall trösta mig med en bakelse innan jag anrättar den uppenbart vegetariska middagen. Det ser faktiskt trevligt ut inne i bageriet och jag blir positivt överraskad i mångfalden av bröd och bakverk. Detta är ett riktigt bageri, jag har ju ändå var it inne i ett par stycken på vägen ner genom europa. Jag ser mig omkring och upptäcker snart att det även finns kylar för både ost och vin, intressant!

Nu var det ju lite mer regn första gången jag såg den här skylten, så mycket att kameran inte åkte fram. Bilden är från ett senare tillfälle. Ett av många besök.

När jag står med näsan tryckt mot ostkylen kommer bagaren, en kvinna i sina bästa år, och frågar vad jag vill ha varpå jag frankt förklarar min situation och att jag därför får jag nöja mig med en bakelse till kvällen. Kvinnan skiner upp och pekar stolt på en annan kyl, bakom kassan, och börjar gestikulera vilt om de olika typer at KÖTT! som finns däri.

Köttkylen, i all enkelhet.

Jag kan knappt tro att det är sant och rusar fram. Minsann, där ligger en rad olika charkuterivaror. Jag ser ingen biff eller kotlett utan bara korv och skinka och förstår att det är tilltugg snarare än råa köttbitar som tillhandahålls. Men, i mitt tillstånd gör det ingenting. Jag är ju faktiskt på jakt efter något som ska koka in i tomat, så skinka duger utmärkt. Jag förutsätter att det är lokala produkter som finns i kylen och blir därför lite förvånad när det som plockas fram efter att jag förklarat vad jag vill ha är en Serranoskinka. Då kommer jag ihåg jag att jag ju faktiskt är i franska Katalonien och inte nödvändigtvis i Frankrike rent praktiskt. Spännande. Jag provar skinkan och den är salt, fet och god och bestämmer mig för att ta ett halvt kilo. Nu brister det i både kommunikation och tålamod mellan mig och min nyfunna vän. Viktmått är inget man kan handla skinka i här tydligen, det går bara att beställa antal skivor. Visst, logiskt, men det tog ett tag att komma överens om hur tunna skivorna fick lov att vara (för henne). När röken lagt sig återfinner sig dock gemytet och jag fortsätter min exkursion bland bageriets varor.

Bakverk!

Tårtor, paj och kakor!

Mera paj och kakor!

Bakelser!

Brödet är såklart knappt dagsfärskt längre och jag bestämmer mig för att återkomma för färskt bröd när bageriet öppnar imorgon. Men, kakor kan man ju alltid prova. Makaronerna ser goda ut och jag tar ett par stycken. Det finns olika sorters paj och kaka och även ett par tårtor i en glasmonter. Mums! När köttet väl är inpackat och jag frågar om öppettider får jag till min glädje en inbjudan jag inte kan tacka nej till. De öppnar klockan sju, men om jag vill kan jag få komma ner redan vid sextiden och se när de sista baguetterna åker in i den fantastiska ugnen! Det vill jag så klart inte missa och jag längtar redan till värmen och doften av nybakt bröd. Fantastiskt.