Maskrosvin från Frösön

Idag fick jag kliva in i en av de allra innersta cirklarna i en nittiotre!årings liv. Under ett stillsamt firade av en ansenlig födelsedagsålder plockades en flaska egenhändigt tillverkat maskrosvin fram. Vintage 2010, med maskrosblommor från Frösö strand, som efter ett par veckors lågintensiv jäsning (med tillskott av socker, malda russin och citronsaft) fått klarna och därefter hällts upp på väl tillsluten flaska var sannerligen en intressant upplevelse, för att inte tala om hedervärd!

Flaskan, som stått upprätt i ett mörkt skåp, hade en hel del fällning i den nedre tredjedelen. Vi hällde försiktigt upp och fick i glaset en klar, gul och ren vätska. Doften drog märkligt nog åt muskot med lite russin, dock inte tillstymmelse av jäst. I munnen märktes direkt en svag men ändå distinkt kolsyra. Den inledande smaken var metallisk, lite åt järnhållet och något syrlig. Sen utvecklades en tydlig smak av "druva", jag antar att det var russinen. Sen kom maskros, sötma och faktiskt lite rök! På grund av rådande omständigheter kunde vi inte låta vinet lufta någon längre tid, men det hade varit spännande att se om det ändrat karaktär. 

Jag måste säga att det var riktigt gott att dricka, lite som en söt riesling från något av de mer profitorienterade vinhusen vid Rhen, men med ett unikt smakregister. Självklart gör "vinmakaren" och "terroiren" sitt till smakupplevelsen och jag vet inte hur jag skulle reagerat om det serverats blint, men så är det ju med allt vin ;) 

Jag tror definitivt att man skulle kunna göra ett mousserande vin av detta och det vore kul att prova. I sommar kanske?