Mousserande glögg

För ett par veckor sedan ställdes jag inför ett delikat problem. Jag skulle bjuda på någon form av julinspirerad fördrink till en middagsbjudning med K och M men ville undvika glögg. Efter en stunds funderande slog det mig att det borde gå att smaksätta champagne med glöggkryddor och på så sätt få till en perfekt fördrink med julsmak.

Först tänkte jag helt enkelt peta ner kryddor i en flaska bubbel och låta stå i kylen över natten. Men sen insåg jag att kryddorna skulle reagera med kolsyran i vinet och att slutresultatet skulle bli ett stilla vin, eller vanlig glögg! vilket ju var det jag ville undvika.

Sen kom jag på att om man tillverkar egen glögg (av samma champagne som man sen vill servera) och låter den svalna kan man ju använda den som smaksättare på samma sätt som när man gör en champagnedrink.

Nu kan man ju inte utföra ett sådant experiment med riktig champagne, så jag siktade på ett lite billigare bubbel. Då jag ville få lite extra sötma och glöggkänsla i drinken valde jag Henkell Trocken, som med sina 21 gram socker per liter väl fyller uppgiften. Vill ni prova en ännu sötare och lite mer exklusiv variant kan jag rekommendera Louis Roederer Carte Blanche. Jag lät ett par deciliter av vinet sjuda upp med glöggkryddor (apelsinskal, nejlika, ingefära, muskot, russin och kanel) och en deciliter socker för att sedan svalna. Denna procedur upprepade jag ett par gånger till dess att ungefär hälften av vätskan återstod och glöggsmaken var tydligt förstärkt.

När det sedan var dags att servera drycken hällde jag upp kall mousserande i glas och pytsade i mitt reducerade glöggextrakt med sked. Ungefär två matskedar per glas räckte för att få en tydlig smak. Då jag bara använde Henkell Trocken blev drinken ganska söt och hade en tydlig smak av glögg (framför allt kanel). Kallt, bubbligt och riktigt trevligt.

Ett par veckor senare var det dags för årligt julmingel hemma hos K och en beställning om repris gjordes. Denna gång ville jag prova att skapa en drink med en lite torrare och mer frisk smak och valde därför Jules Muller Riesling Réserve. En Alsaceare som får tungspetsen att krullas. Samma tillverkningsprocedur som tidigare, men med 4! deciliter socker på en flaska vin, för att få rätt glöggkänsla i munnen. I glaset blandades det med Freixnert och slutresultatet var en friskare drink med lite citrus, lagom sötma och massa kanel. Gott!